Intensiv valpträning

Vi har ju tagit det lite lugnare med att träna Idun än vad vi (läs jag) gjorde med Juno. Med Juno var allt så nytt och spännande men med Idun kan vi luta oss tillbaka på erfarenheten och tränar mer i vardagen, så som vänta vid dörren, inkallning och koppelgående när vi går ut och sitt och kontakt innan mat, hanteras och klippa klor m.m.
Med Idun har vi också tränat mer passivitet än med Juno. Dock mindre trick och konster.
Så ikväll var det dags igen, fram med klicker och godisskål! Vi har tränat sitt och ligg och även att ge tassen. Vi tränade också på att inte slänga sig efter godbiten i handen utan ta ögonkontakt för att få den. Juno ville också vara med på ett hörn och försökte med många konster att få matte att ge henne gobiten men den fick hon bara när hon var lugn och stilla =)

Hembakta hundkex med morötter i

Efter träningspasset klippte vi klor och gick ut en sväng för att sedan lämna Idun ensamen i lägenheten när jag och Juno gick ut i några minuter. Först gnällde och ylade hon till men sedan var hon tyst, jag vet inte vad hon gjorde men tyst var hon. Så för att  smida när järnet var varmt fick Juno följa med ner till tvättstugan och Idun var ensamen igen. Jag filmade och såg sedan att i 4 min var hon ensam, tyst och låg stilla i soffan med undantag för att kolla till dörren en gång. UNDERBART! Jag har varit lite orolig för ensamhetsträningen med Idun men nu klarade hon det galant. Nu gäller det bara att vi fortsätter med korta stunder ofta för att sedan öka på tiden.

ändringar på bloggen

Nu har jag hittat en inställning som gör att man inte behöver vara inloggad för att kunna kommentera (hoppas jag).
Jag har dessutom gjort egna sidor till hundarna till höger.

Agilitysöndag

Idag har jag och Juno varit iväg på agilityträning igen. Det är helt fantastiskt att jobba med denna hund. Hon blir duktigare och duktigare för varje gång, inte bara på hindrena utan på att fokusera och ta det lugnare mellan momenten. Idag satt hon tyst när jag band upp henne för att kunna plocka fram hinder. I vanliga fall har hon alltid skällt och velat att jag ska komma tillbaka till henne, men inte idag. Visst äter hon lite hästskit men hon håller ändå mestadels fin kontakt och är ivrig att få köra.

Juno har ju alltid haft svårt att kunna ta det lugnt utomhus. Jag har mest tänkt att vi misslyckats i vår träning men med nu när vi har Idun inser jag att vissa hundar har det mer "inbyggt" än andra (vi har ju visserligen ändå misslyckats med att träna Juno i passivitet). Igår tog vi ett steg i rätt riktning, när vi gick ut fick Juno inte bara sitta och stanna innan jag släppte henne lös, nu väntade jag tills hon slutade darra, pipa och vifta på svansen (dvs blev lugnare). Tanken är att hon ska lugna ned sig innan hon får göra nåt. Resultatet bli att hon inte är lika uppstressad och lättare att kontakta, och det funkade!

Idun har fått följa med gudmatte och gudhusse (ja, våra hundar har sådana) och tittat på skidor medan jag och Juno var på agilityn och husse jobbar. Idun hade fått sitta innanför jackan men ändå fått mycket stimulans och sover nu sött i mitt knä.

    Juno sitter stilla

                                             Idun springer

Juno och Idun, Idun börjar bli stor.

Vovvarna fick kladdig mat så då fick vi sätta upp de långa öronen

Bilder från skiweek

Mattes draghjälp

Mattes gullplutt

Underbar utsikt

sista åket i backen

Skiweek

Jag och hundarna är nyss hemkomna från Vemdalen och skiweek, husse är fortfarande kvar i backen. Vi har haft en trevlig kortvecka med skid- och snowboardåkning. I Tisdags var jag modig och gav mig ut på längdskidor med Juno och Idun. Efter mycket krånglande och trasslande med linor och vallande av skidor var vi ute i snön och jag stod på skidor (med huvudet uppåt). Jag insåg snabbt att det skulle gå bäst om Idun var lös så hon fick springa lite som hon ville. Juno satt i dragsele och expanderlina fäst vid mitt bälte. Juno var sååå ivrig att vi tog oss upp för första backen utan särskild ansträngning från min sida. Väl i skidspåret drog Juno som en galning i nedförsbackar till lätta uppförsbackar, jag kämpade med att hålla balansen och Idun sprang för fullt för att hänga med. I de brantare uppförsbackarna fick jag kämpa desto mer och Idun behövde inte springa lika mycket (Juno drog delvis och skällde på matte delvis eftersom hon var så långsam). När det sluttade lite nedför drog Juno som bäst susade vi fram i ett underbart vinterlandskap, himlen var blå, solen sken allt var täckt i snö och fjälltopparna gnistrade. Vi kämpade oss uppåt och tog en paus, jag tittade på utsikten, Idun vilade lite och Juno stod på tå och ville fortsätta. På tillbakavägen var det branta nedförsbackar med kurvor, Juno lyssnade inte på "sakta" eller "stanna" så jag druttade i snön mer än en gång. Väl tillbaka i stugan var vi alla trötta och nöjda.

Skiweek

Jag och hundarna är nyss hemkomna från Vemdalen och skiweek, husse är fortfarande kvar i backen. Vi har haft en trevlig kortvecka med skid- och snowboardåkning. I Tisdags var jag modig och gav mig ut på längdskidor med Juno och Idun. Efter mycket krånglande och trasslande med linor och vallande av skidor var vi ute i snön och jag stod på skidor (med huvudet uppåt). Jag inså snabbt att det skulle gå bäst om Idun var lös så hon fick springa lite som hon ville. Juno satt i dragsele och expanderlina fäst vid mitt bälte. Juno var sååå ivrig att vi tog oss upp för första backen utan särskild ansträngning från min sida. Väl i skidspåret drog Juno som en galning i nedförsbackar till lätta uppförsbackar, jag kämpade med att hålla balansen och Idun sprang för fullt för att hänga med. I de brantare uppförsbackarna fick jag kämpa desto mer och Idun behövde inte springa lika mycket (Juno drog delvis och skällde på matte delvis eftersom hon var så långsam). När det sluttade lite nedför drog Juno som bäst susade vi fram i ett underbart vinterlandskap, himlen var blå, solen sken allt var täckt i snö och fjälltopparna gnistrade. Vi kämpade oss uppåt och tog en paus, jag tittade på utsikten, Idun vilade lite och Juno stod på tå och ville fortsätta. På tillbakavägen var det branta nedförsbackar med kurvor, Juno lyssnade inte på "sakta" eller "stanna" så jag druttade i snön mer än en gång. Väl tillbaka i stugan var vi alla trötta och nöjda.

Aktiviteter

Nu har vi anmält oss till valpkurs med Idun! Vi börjar den 1:a februari. Hon är ju duktig på det mesta men det blir både kul och nyttigt att träna med störningar och mer strukturerat.
Juno och jag fortsätter med agilityn varannan söndag, jag var på möte med klubben och ska i och med det vara mer aktiv där vilket känns spännande.
Jag har införskaffat en coat king och använt saxen och trimmern för att ta bort en massa päls från Juno, hon blev jättefin och jag hoppas på att det fastnar lite mindre snö i pälsen.
Nu har det blivit lite kallare här så nu hoppas jag att isen snart lägger sig helt så vi kan ta oss ut på skridskor.
På söndag till torsdag åker vi på student skiweek i Vemdalen, vi kommer bo i en stor hundvänlig stuga där vi är 8 människor och 3 hundar. På dagarna får vovvarna vara med husse varannan dag och matte varannan. Vi tar med draggrejer till Juno och en ryggsäck till Idun om vi ger oss ut i längdspåret någon dag.
Som den hundnörd jag är har jag målat mina kära hundar, gissa vem som är vem

Agilityträning

I Söndags var jag och Juno äntligen på agilityträningen. Eftersom hon har varit skadad är det länge sedan vi tränade, men nu kom vi iväg! Jag var orolig att hon skulle ha glömt hur man gör men hon är ju helt fantastisk denna hund. Det var snarare jag som inte riktigt hann med och kom i håg allt. Juno tog de hinder jag visade och var jätteduktig på slalomen, hon höll sig till mig och efter första spänningen och förväntan hade lagt sig koncentrerade hon sig bara på mig (och lite på hästskiten) och inte på de andra hundarna. Efter två timmar var vi båda trötta och smutsiga. Vi hade superkul och det känns bra att träna igen =)

Med Idun går det mesta bra, hon är söt, busig och lätt att ha att göra med. Det som vi brottas mest med just nu är ensamhetsträningen som går upp och ned. Hon avgudar ju sin husse så det går lite lättare om matte är den som lämnar henne, det går också bättre att lämna henne i hela lägenheten än på avgränsad yta (till skillnad från hur Juno var).

Något som jag har slitit mitt hår lite med Juno kring är ju inkallningen (något jag tycker är jätteviktigt), som i och för sig varit hyffsad men inte klockren. Nu känns det som om det har lossnat lite, dessutom är Idun också duktig på inkallning.

Massor av SNÖ

Nu har det snöat ännu mer, det är fortfarande inte så kallt men det har vräkt ned snö, så vi tog tillfället i akt och var ute med hundarna på baksidan och busade. Vi förberedde Juno och Kira med spray för att inte få så mycket snöklumpar medan vi tänkte att Idun skulle klara sig utan, men hon fick stora snöbollar i pälsen. Snön är djupare än hundarna är höga men Juno sprang först och de små i hennes gångar. 

Inte världens bästa bilder men de visar all snö

Två fina inomhusbilder också

Juno, Kira och Idun

Sötnosarna vaknade när jag skulle knäppa kort

Nytt år

Nyår och smällarna gick bra med alla hundarna. Kira är fortfarande här och hon och Idun har så kul när de busar med varandra. Juno tycker mest att de är lite jobbiga och vill inte vara med och busa.
Jag hoppas att det nya året bjuder på mycket kul med hundarna. Årets planer ser ut som följer:

Jag och Juno ska fortsätta med agilityn, nu är hon ju fri från skadan och vi kan börja träna igen, dessutom är reglerna ändrade så Juno som är 43 cm kan nu få tävla i medium om hon inte vuxit. Vi hoppas också att isen lägger sig så vi får några härliga dagar på sjön även i år. Jag hoppas också att vi kan gå någon kurs även i år, kanske mer agility eller något nytt, som lydnad, rallylydnad, viltspår eller freestyle.

Med Idun hoppas jag att vi hittar en valpkurs att gå snart men det ser mörkt ut, tur att vi känner så många hundar så vi kan träna med störningar ändå =) De närmaste månaderna ska vi mest fortsätta fokusera på inkallning, koppelgående, kontakt och lite mer vardagsgrejer. Vi får se om vi går någon annan kurs med henne, troligen hinner vi inte med så mycket agility eftersom hon blir ett år först i September men kanske lite. Vad vi hittar på med Idun återstår att se då vi inte helt vet vad hon kommer att gilla, som det ser ut nu är hon ju lite mer sansad än Juno och kanske skulle kunna passa bättre i lydnad eller freestyle, vilket skulle vara spännande att prova på. Dock är ju Juno hunden som kan de onödiga tricken. Sen vet vi ju inte riktigt om det blir nåt av det då Idun ännu är så liten men man kan ju drömma.

Men framför allt ska ju hundarna bara vara de underbara sällskapshundarna de är, kanske någon vandring under sommaren eller hösten och Idun ska få lära sig simma och apportera, hon verkar ju gilla vatten i alla fall.

Dessutom ska vi ju se vad livet med två hundar i familjen har att erbjuda. Det är så spännande att se deras likheter men även skillnaderna. Den största skillnaden är nog att Idun inte har lika mycket myror i brallan som Juno. Juno har nog aldrig spontant satt sig ned utomhus, det kan Idun. Ändå är det mycket fart i Idun också men hon är lite lättsammare än Juno, men vi har ju mer erfarenhet som kanske bidrar till det. Det är ju också kul att ha en sådan aktiv hund som Juno, hon är snabb när hon springer men också när hon lär sig. Efter misstaget (det enda felet med vår älskade Juno) med passivitetsträningen med Juno kommer vi inte göra samma miss igen, så passivitet övar vi aktivt med Idun. 

Idun är också mer gosig än Juno som först började bli det kring halvåret året, jag tror det har att göra med att Idun har mer ro i kroppen. Båda hundarna är i alla fall, trevliga, sociala, mysiga, lättlärda underbara apporterande svansfviftare =) 

2012 here we come!