Lekutveckling

Jag och Juno har börjat en shapingkurs - online. En del i första lektionen är belöningsutveckling. Mat belöningarna är ganska väl utvecklade, När Juno var ung tog hon ibland inte ens korv utomhus om hon var uppvarvad, nu tar hon torrfoder i de flesta situationer. Så vi har valt att fokusera på kamplek, hon kan och gillar att kampa men gör det bara ibland och efter en del lockande och pockande. Så nu har vi börjat träna på att leka. Det är lite jobbigt att filma vår träning, både praktiskt men mest för att det är jobbigt att se alla fel jag gör. Men det är väldigt nyttigt och i kursen får vi väldigt bra tips. Framförallt är det ett utmärkt tillfälle att utveckla leken som belöning, och det går ju faktiskt. Den senaste tiden har vi inte använt så mycket lekbelöning eftersom den inte har varit under kontroll och det inte blir praktiskt eller funktionellt att använda det. Men nu blir det ändring på det! Vi gillar ju att leka!

Jag går ju kursen med Juno men jag tänker att jag kan passa på att träna samma sak med Idun men med Idun blir första steget att kunna göra saker trots att mat/godis finns i närheten =) Mattes lilla godisgris

apport-hålla fast

exempel på vad man kan åstadkomma med sk. köttbullelydnad ;)

Inte helt perfekt än men väl en bit på väg

Revansch i spåret...

...för båda hudarna.
I och med min och Iduns allmänlydnadskurs var vi några som ville fortsätta träna hund tillsammans, så jag skapade en facebookgrupp och redan igår var det en som tog initiativ till att ses. Så idag har vi varit ute i spårskogen. 4 människor och 5 hundar var vi, vi la 2 korta spår till varje hund. Jag har ju själv provat att lägga spår till båda hundarna, Idun har varit mer fokuserad än Juno som oftast skiter i spåret. Idag fick Juno börja på ett spår där jag lagt godis ganska tätt, det gick sådär, såå gott är inte godis. Juno zick-zackade sig fram som den spaniel hon är men vi tog oss till slutet. Idun var rätt bra på att ta det första spåret, även hennes med lite godis i. Hon har ju inte lika mycket jaktinstinkter (läs zick-zackande)  och är lite lugnare och mer fokuserad.

Andra spåret med Juno gick bättre, hon fångade upp det och spårade! lite flamsigt och inte fullt fokus men hon gjorde det. Kanske hon inte har personspår i blodet men hon är ju lätt lärd min lilla bruna.
Iduns andra spår var helt fantastiskt. Hon gick raka vägen, hittade spåret och följde det till slutet, hon hade nosen i backen hela vägen och jag hade svårt att hänga med i snåret, Idun är nog en spårhund =) Nu ska vi bli bättre på spårandet, lära oss (hundarna) att hitta pinnar i spåret och lära Idun när det är läge att spåra och inte (kommer nog med erfarenhet och rutin).

Jag hade kameran med mig men hade fullt upp med två hundar så jag glömde helt enkelt att ta kort....
Vi har inte bestämt när nästa gång är men vi ska träna på kryp till dess, ska nog införskaffa en targetpinne....

Nosduttar

Eftersom matte är sjuk och inte orkar med så mycket fart har husse varit ute själv med hundarna i helgen, medan matte aktiverar stillsammare inomhus. Vi har börjat öva på att hundarna ska dutta nosen mot min hand. I förlängningen kan det användas för att få dem att följa handen eller göra fina avlämningar när de apporterar.

Träningen går sådär... Båda hundarna fattar att de ska dutta nosen mot handen men när jag försöker få dem att göra det längre funkar det lite bättre med Idun men hon har en tendens att lägga sig ner och tro att det är ligg vi övar. Jag har inte heller lyckats få Idun att förstå att hon ska dutta när hon har något i munnen. Juno har förstått att hon ska dutta med leksaken men hon blir så ivrig så istället för att göra dutten längre gör hon flera duttar och slarvar.

Eftersom matte är sjuk blir det en hel del mys i soffan också

Juno 3 år

Idag är det tre år sedan vårt bruna yrväder föddes. Åren med Juno har gått snabbt, vi har slitit våra hår i våra försök att tygla hennes energi, vi har tränat mycket och gosat mycket. Vi har gett upp tanken på att vår virvelvind ska kunna gå fint i koppel men ändå försökt och lyckats komma en bra bit på vägen.

Juno är hunden som älskar alla och som tröstar om man är ledsen, hon lungnar om man är upprörd och har en blick som gör att man kan göra vad som helst för henne. Juno är hunden som tycker att det mesta är kul, hon gillar agility, freestyle och att springa i skogen, hon älskar att bada och simma efter pinnar, hon väger 12 kg men får hon dragselen på kan hon dra som en hel häst.

Idag firar vi med hundtårta gjort på älgfärs, två sorters torrfoder, leversnittar och frollic med dentasticks som ljus. Och som extra present vaknade vi till ett vitt landskap utanför fönstret idag. Idun blev helt till sig när vi kom ut, jag släppte lös Juno som skuttade till och började busa med lillasyster (något som bara händer ibland). Nu kommer vintern =)

Spår och bristande förmålsintresse

I allmänlydnadskursen hade vi igår en dag med spår och uppletande. Idun som ju är rätt bra på att nosa var ingen stjärna just igår. Det var lite för mycket störning, för många som tittade på och en instruktör som var nära så som Idun lärt sig så håller man mer kontakt med matte när det är mer störningar så hon var inte så fokuserad på spåret, men till slut hittande hon det och tog sig till slutet och köttbulleskatten.
Idag la jag ett spår här utanför huset och då nosade hon på riktigt bra =)

På kursen körde vi också uppletande, Idun tyckte det var kul men hade inte fattat att man skulle hitta leksaken, det var så mycket annat som pockade på uppmärksamhet. Idun tycker helt enkelt inte att leksaker är så roliga, särskilt inte om de bara ligger stilla. Däremot sökte hon väldigt bra när det låg köttfärs i potten.
Idag ville matte ta revansch  även där, så jag vallade en ruta och la ut en leksak. När hon hittade den blev matte jätteglad och sprang tillbaka till starten. idun tog med leksaken och sprang med, så visst kan hon söka också.

Jag tycker ju att det är kul och praktiskt om hundarna gillar lek och föremål också, så nu ska vi jobba mer på att vilja leka och vilja ha grejer, inte bara hemma.

Ikväll var det kurs igen, vi övade på hantering, sitt och stanna kvar- med störning, inkallning med störning och gå förbi korvskålen. Idun var tillbaka till sitt vanliga jag och var en STJÄRNA! Hon parerade mellan störningarna på inkallningen och lät korvskålen vara och tog kontakt med mej istället, trots att vi gick väldigt nära den.

Hundarna börjar bli vuxna...

...men på olika sätt.
Idun som har varit en lättsam beskedlig valp har visat lite tendenser på att hon är tonåring, ser lite spöken och är lite mindre kontaktbenägen men fortfarande ganska duktig och inte i närheten av hur Juno varit, kanske beror den försämrade kontakten på skendräktighet också, nosandet är ju det som kommer i vägen. Ensamheten (visserligen tillsammans med Juno) går rätt bra och det märks många gånger att hon är vuxen också.

Juno har blivit vuxen på riktigt - 3 år gammal (på tisdag). Jag vet inte om det har med träning eller mognad att göra, troligen båda. Juno som har varit stressad så fort man kommer ut och gärna springer runt utan att ta så mycket kontakt, men ändå inte springer allt för långt bort, tar nu spontant kontakt utomhus, hon får sina ryck ibland (springer super snabbt och skäller gällt) men nu kan hon brytas i det genom inkallning. Juno har varit en odåga under koppelpromenader, inte bara har hon dragit, hon har gått fram och tillbaka, framför, bakom, mellan fötterna på både den som håller i kopplet och de som går bredvid, stannat och nosat, ryckt, gnällt och skällt. Alla dessa beteenden har grundat sig i stress, så sedan vi började svara på dessa beteenden med att lugna ned/träna passivitet istället för att pocka på uppmärksamhet har något hänt. Samtidigt tror jag också att det har med mognad att göra också men nu kan Juno gå bra i koppel, vi kan också möta barn och hundar utan att hon stressar upp sig, så länge man förekommer henne och visar (med klicker) vad som är rätt så går det bra. I går gick vi, jag och båda hundarna, förbi en hel dagisklass och båda hundarna höll sig bredvid mig och drog inte mot barnen, trots att de var så nära att de hade nått att nosa på dem.

Något som inte varit så framgångsrikt med Juno har varit att prata för mycket med henne, hon stressar upp sig om man låter för glad och stressar upp sig om hon får för mycket valmöjlighet, så att stanna med kort koppel och vänta ut har varit bättre. När Idun har dragit har jag testat att göra likadant, men med Idun, som ju är väldigt lyhörd, fungerar det bättre att bara säga åt henne att komma in till sidan istället för att dra. Det gäller hela tiden att anpassa sig efter båda hundar =)

Höstig fjälltur

Nu är det ett tag sedan jag skrev sist. Sedan dess har vi hunnit träna lite agility, varit med Idun på allmänlydnadskurs, varit hos favorithundvakterna, haft lite tråkigt för husse och matte har haft mycket att göra, vi har varit på svampsemester i Dalarna och vi har hunnit med en fjälltur så Idun har sovit i tält för första gången.

Det började med en tur på Åre höstmarknad och frammåt kl 18 på eftermiddagen började vi vandringen tillsammans med gudmatte och gudhusse. Vi gick från Vålådalen mot Lunndörrstugorna, Juno i dragsele och Idun lös. Som vanligt blir Juno väldigt ivrig men Idun håller sig nära. Vid 19-tiden började det skymma, solen gick ned medan månen började träda fram

Mörkret lade sig och vi tog upp våra pannlampor och fortsatte traska. Idun fick på sig sin reflexväst så vi kunde se henne bättre. Vid 22-tiden skymtade vi stugorna, husse, matte och hundarna traskade några hundra meter till för att slå upp tältet. Då, när vi skulle hitta en tältplats la husses nattlampa av (den har vilat i några år, så batteritiden var lite sämre). Min lampa var inte så bra men efter lite letande hittade vi en plats i lä, vi band fast Juno och började ta fram tältet, min dåliga lampa sken inte så mycket men fullmånen var till vår hjälp. Idun som hade sprungit runt och hoppat i vatten hade blivit trött, blöt och kall, hon kurade i hop sig och frös. Så matte tog på henne ett täcke och värmde henne medan husse satte upp tältet. Idun fick krypa ner i hundsovsäcken inne i tältet och vi åt lite mat för att sedan sova. Under natten sov hundarna stundvis i våra sovsäckar och ibland utanför.

På morgonen när vi steg upp kunde vi se de vackra höstfärgerna igen, vi åt frukost och tittade på den vackra regnbågen.

Vid frukostbordet

Lunndörrstugorna

Vi gick till stugan där de andra sovit och började dagens vandring, ganska tidigt fick vi syn på en uggla i en trädtopp, en hökuggla.

Vi gick vidare genom det vackra höstlandskapet förbi de vackra blandtjärnarna

Vi gick i lungt behagligt tempo och tog lite fikapauser, när vi gått halva dagen var juno så nere i varv att vi släppte henne lös, hon höll sig nära (med undantag för någon lite för stor lov) och höll kontakt och i slutet av turen gick hon fint i koppel, i skogen och med sina favoritmänniskor i närheten! Våra duktiga hundar!

Väl hemma fick båda hundarna en dusch och vi borstade och klippte bort halva fjället från deras pälsar och de sov gott i många timmar.