Juno, Idun och Luna: Ett år med Idun

Nu är det ett år sedan vi hämtade vår lilla rödtott. Det har varit ett härligt år, till en början var hon mycket med husse då matte gjorde praktik och var borta på dagarna. Hon är fortfarande husses flicka men gillar att vara med matte också. Redan från början var hon kontaktsökande och följsam, det är hon fortfarande, dock har hon utvecklat sitt intresse för nosande och blivit modigare och vågar sig lite längre bort. Hon gillar människor men springer inte fram till vem som helst, man måste lära känna henne innan hon blir riktigt gosig. Hon är söt som socker och supergosig. Hon kommer (oftast) på inkallning och går hyffsat i koppel (de flesta dagar). Men hon har sina olater också, hon är lugnare än Juno men kan gnälla när hon blir uppvarvad, om hon verkligen vill något kan hon vara envis, hon får små busryck när hon springer och hoppar runt. Vi har kämpat med ensamhetsträningen då hon inte gillar att bli lämnad och kommit till en punkt där hon kan vara ensam i några timmar när Juno är med. Vi har inte tränat så mycket med henne det första året men på sistone har vi börjat lite mer, hon gillar att spåra och verkar lovande i agility, det tar lite längre tid att lära in trick än med Juno men när hon väl förstått är hon säkrare. Hon är duktig i vardagen, men lite busig och lite ouppfostrad skulle vissa kanske kalla det, glad och charmig säger jag =) och fantastisk att träna med, hon tycker det mesta är kul.