Två lortgrisar

Igår fick Idun också följa med på agilityträningen i ridhuset. Det gick sådär. Idun var väldigt olycklig när hon inte fick vara med, hon ylade när jag tränade med Juno. Eftersom Idun är för liten fick hon inte testa på så mycket men tunnel fick hon prova. Först lockade jag henne genom en kort rak tunnel, sedan skickade jag Juno genom den långa böjda tunneln och Idun sprang efter =)

Det roligaste kom efteråt när matte med skadad rygg/höft kom hem med två smutsiga vovvar. Båda fick sig en rejäl dusch så nu luktar Idun blåbärsmuffin =)

Liten börjar bli stor

Idun är ju ingen gigant men hon har blivit ganska stor nu. Hon är fortfarande ganska slank (för att vara valp) men Junos täcke sitter nästan lika tajt på Idun, snart väger de nog lika mycket. Idun kommer ju aldrig bli lika hög som juno men hon är minst lika hög som cockerkompisen Kira som är några månader äldre. Det märks att hon blir äldre eftersom hon springer både snabbare och längre bort när man är ute. Istället för att springa max 10 meter bort sprang hon idag närmare 30 meter =) Hon kan också gå både upp och ned för trappen när vi ska ut och in, även om hon inte får gå själv så ofta.

Idun är en fröjd att klippa klor på. Till skillnad från Juno som ser ut som man är en djurplågare varje gång man tar fram klotången, hon går med på det men det märks att hon inte vill. Idun däremot, hon slappnar av och myser lite när man grejar med henne =) Idag övade vi även att titta i munnen idag, något som Juno är bra på då vi brukar borsta hennes tänder. Idun har tyckt att tandborstningen är spännande men lite jobbigt att bli fasthållen. Så nu övande vi på att bara titta och gapa, då upptäckte jag att hon nog har lite överbett. Kanske är det min kunskap som tryter men i jämförelse med Junos perfekta saxbett tror jag att Idun inte har det. Kanske växer det till sig, hon har ju precis tappat sin sista tand och de nya kanske inte har växt ut helt än. Hur som helst behöver hon ju inte bli bäst på utställning, däremot på mycket annat =)

I lördags var hundarna hos Kira och hennes matte medan vi var i skidbacken. Då lyckades matte ramla med snowboarden och har nu lite svårt att gå och att böja sig ned så hundarna är lite smått understimulerade nu när husse jobbar men vi övar lite hantering och hundarna får gnaga lite. Dessutom är det ju bra att öva på att ta det lugnt ibland.

Just det, Idun har ju en så underbart söt och perfekt liten nos

Isen har lagt sig

Nu har det äntligen hänt. Varje år öppnar medvinden här i Östersund. Från badhusparken inne i stan plogas långfärdsskridskobana upp med skidspår bredvid. Hur långt banan går beror på hur isen lagt sig. Så idag tog vi oss en tur. Jag och Idun höll oss vid vår fikaplats medan de andra åkte skridskor och skidor. Juno fick dra både skridskor och skidor. Båda hundarna är fantastiskt duktiga och håller sig till oss trots många andra människor och hundar i närheten. Idun höll sig till matte trots att Juno sprang i väg med de andra, hon är helt fantastisk och hade jätte kul med bus i snön. Eftersom Juno inte är lika vältränad som förra året blev hon lite trött efter några dragsvängar så vi lyckades passivitetsträna med båda hundarna, med stor framgång. 

Idun busar med gudmatte

Idun blev glad när storasyster kom tillbaka efter en tur

Passiva i hundpåsen som matte sytt, de vackraste hundarna i världen

Full fart

Nu när det inte är lika kallt ute har vi passat på att träna lite. Vi gick ut och tränade lite följa med, sitt och lek. Självklart blev det massa bus och spring också.

Idun har fått lite pedikyr, hon var duktig på att vara stilla och tycker inte att det är lika jobbigt som Juno tycker.

Juno myser, och husse med

Efter att vi hade varit ute tränade vi lite mer ensamhet med Idun, denna gång med Maggan och Juno. Vi har kört korta stunder och hon är tyst och till och med la sig och sov igen =)

Vi försöker att träna korta stunder flera ggr om dagen nu och det verkar ge resultat.

Dessutom är Idun näst intill rumsren nu. Någon gång händer det en olycka men då är det ju inte hennes fel. Nu kan hon vänta några minuter på morgonen så man hinner göra lite annat innan hon ska ut. Precis som vi vill ha det. Vilken drömvalp!

Bingo!

Ensamhetsträningen går bättre och bättre. Vi har lämnat henne med ben och hon har ändå börjat yla vilket har gjort oss lite nedslagna. Men idag när husse skulle jobba och matte var i skolan var vi tvungna att lämna hundarna i ca 1 timme. När jag kom hem kollade jag på det vi filmat ( för det gör vi för att se hur det har gått). Visserligen var hon inte helt ensam utan med Juno och Maggan men det har ju inte stoppat henne från att yla tidigare. I ca 45 min gnagde hon på ett tuggben sedan gick hon runt lite (maggan och Juno var inte helt stilla heller), hon pep lite, satte sig stilla och pep lite men ganska snart lade sig Maggan och Juno i soffan varpå Idun satte sig där en stund för att sedan somna ca 10 min innan jag kom hem. Helt perfekt!

Receptet för att lyckas var delvis att husse hade varit ute och lekt  med hundarna ganska lång tid innan han lämnade dem ensamma. Så när jag kom hem tog jag ut dem en sväng och släppte dem lösa så när vi kom in var Idun supertrött. Då gick jag ut igen i ca 20 min och lämnade Juno och Idun ensamma utan goda tuggpinnar. Jag filmade medan jag var borta och det enda jag fick se var två vovvar som sov sött i soffan i 20 min =)

Nu när temperaturen är behagligare är det lättare att få en trött valp att lämna och det är lättare att gå ut en stund bara för att träna.

Innomhusaktiviteter

Det är fortfarande kring -20 ute så vi håller oss mest inne nu. Hundarna blir ju lite understimulerade så vi hittar på lite lekar här inne.

Lek nr 1 - Hjälpa matte att städa

Lek nr 2 - Konster

Sitt

Ligg

Pang(ligga på sidan)

Ge tassen

Sitt vackert

Lek nr 3 - kampa och apportera

Lek nr 4 - Godisboll

Lite då och då går husse och matte (ibland även Juno) ut i trappuppgången i någon minut för att träna ensamhet med Idun.

Men det vi gör mest är att mysa och gosa.

Smällkallt!

Nu har termometern inte visat på varmare än -20 på över ett dygn. Det utmanar oss som ägare till två livliga hundar. Vi kan inte vara ute så länge alls nu, så vi får hitta på roliga saker inne och gå ut flera korta vändor.
Men det är ändå fantastiskt med detta väder, nu fryser nog isen ordentligt så vi snart kan ge oss ut på den och vädret är klart, det är fantastiskt vackert med snön som glittrar på träden.
När jag nyss var ute med Idun knakade det i träden av kylan men Idun tyckte ändå att det var kul att springa runt i snön.
Idun är ju lite försiktigare än Juno, I den här åldern sprang Juno upp och ned för trappor om man inte stoppade henne, hon sprang också fram till hundar och människor som var inom synhåll, hon sprang längre bort och var mer självständig. Idun tycker att trappen är trevligare att bli buren i och att det är bättre att hålla sig till de man känner när man är ute. Hon är fantastisk på att hålla kontakt och komma på inkallning samtidigt som hon är nyfiken och utforskar omgivningen, bara inte så lågt bort från matte, mattes drömhund med andra ord. Hon springer runt och hoppar upp på snövallarna och rusar fram till snöklumpar, färgskiftningar i snön och annat som är spännande att utforska.
Nu är Idun fortfarande en valp och har inte varit i tonåren än men det känns som vi lägger en bra grund nu. Jag kan faktiskt gå ut med mina hundar utan koppel om jag håller koll så att det inte kommer någon bil (de kör ju väldigt sällan och sakta här), då ropar jag in dem och väntar, sen är det fullt ös igen.

Tyvärr gör kylan att det inte är så trevligt att knäppa kort så det blir inte så mycket bilder här nu.

Äntligen

Hade lite svårt att sova igår p.g.a oro för min lilla söta, oskyldiga Idun. Ensamhetsträningen har ju gått upp och ner och igår insåg jag att vi inte helt lyckats med socialiseringsträningen heller. Hon blev vettskrämd för en snäll labrador. Vi har ju låtit henne träffa andra hundar men inte hälsa på lika många (om alls några) okända hundar som Juno fick. Det har ju varit ett medvetet val men det verkar ha slagit lite fel. Dock verkar det vara just stora mörka hundar som var skrämmande, trots att kusin Maggan är en favorit. I morse skulle hundarna dessutom vara ensamma en stund eftersom jag och husse gick om varandra och ensamheten gick inte så bra, Idun ylade och skällde men var lite still också.

Men på eftermiddagen i dag vände det och jag har insett att jag nog är lite hönsig och oroar mig i onödan. Idag hörde jag några skall från Juno och Idun (de är ju en aning hrm verbala) när husse var  ute med dem. jag tittade ut och såg en liten hundparad på 6 hundar, grannhunden/favvoKira, labradoren, två pudlar och Juno och Idun. Jag skyndade mig ut och vi gick till den öppna planen som finns ca100m från huset och släppte lös dem. Alla hundar hade jättekul med varandra. Jag är inte längre orolig för Idun och till och med Juno som kan tycka att andra hundar är besvärliga när man är ute hade jättekul och fattade tycke för den bruna, vackra, snälla labradoren. Dessutom kommer Juno på inkallning trots andra hundar, Idun kom också  när jag ropade hennes namn (men för henne ropade jag bara när jag trodde att hon skulle komma).

Som pricken över I:et körde vi lite mer ensamhetsträning med Idun som gick galant. Känner mig lite korkad som inte gjort så tidigare men denna gång fick hon ett torkat köttben att gnaga på medan jag, husse och Juno gick ner i tvättstugan. Resultat: glad valp som är tyst och gnager på benet och nästan tycker det är jobbigt när vi kommer tillbaka. Så någon timme senare tyckte vi att vi borde öva mer nu när valpen är trött men med ca -20 utomhus tog med varsin bok och satt i tvättstugan och läste i ca 30 minuter. Resultat: valp som gnager på benet och lyckas lyfta det till soffan där hon nöjt gnager på den och inte ens kommer tilldörren när vi är tillbaka. Anledningen att hon inte fått ben tidigare när vi lämnat dem är att Juno och Idun har varit tillsammans och vi inte är säkra på att det inte blir tjafs, men nu på lördag när de ska vara ensamma en stund ska vi skilja dem åt så de är i olika rum med varsitt ben =)

Första valpkurstillfället

Ikväll har jag (och inte vi) varit på första tillfället på valpkursen som vi ska gå. Det var två timmar utan hund eftersom det skulle vara teori, jag tror att det kallades teori eftersom det inte var någon praktik, och inte för att vi skulle förstå några teorier. Tycker inte att det gav så mycket, snarare att jag förlorade två timmar med mina hundar. Förhoppningsvis blir det bättre nästa tillfälle när vi ska ha med oss våra valpar och öva praktiskt. Jag har ju trots allt anmält mig till valpkurs för att kunna öva med Idun med störning av andra hundar och inte för att jag trodde jag skulle lära mig mer om inlärning. Jag tror jag kommer vara mer positiv en annan dag eftersom denna även avslutades med att jag inte kom upp för backen och hem med bilen p.g.a. brist på grusning och snöhögar i vägen för sikt i denna härliga vinterstad, så nu står bilen parkerad efter vägen. Tur att jag har världens bästa hundar, en gosig liten valp och en Juno som hoppar upp i mattes knä och slickar på henne när hon är ledsen =)