Freestyle

Det har varit mycket fokus på ensamhetsträningen men jag och Juno har ju börjat freestylekurs i Lördags.

Vi är bara två kursdeltagare vilket gör att vi får mycket hjälp från instruktören. Under första kurstillfället övade vi på att inta och gå fot, något som Juno är hyfsad på men hon sitter lite snett i utgångsposition och matte justerar genom att flytta sig själv i sidled... tänk vad man blir uppmärksam på när man går kurs. Vi tränade också på att backa, nåt som jag och Juno slitit lite med men plötsligt börjat få framgång med, vi övade också på att rulla runt, det kan Juno med hjälp och blev mycket bättre på den lilla tid vi övade där. Vi övade också på att snurra, det klarar Juno utan handsignal =)

Det är helt underbart att gå kurs med denna smarta hund!

Ps ensamhetsträningen gick bra idag också =) ds

Ensamhetsuppdatering

Vi har hållit planen någorlunda och lämnat henne i ca 2 timmar varje dag.
I lördags var jag och Juno på kurs så Idun fick vara helt själv, det gick inte bra. Som träning inför det var de i separata rum på fredagen, utan någon större framgång. Vi testade att ha Juno och Idun i separata rum även igår men med nyköpt fruset märgben, gick ändå inte så bra. Efter att det hade gått mindre bra igår for vi ut en till sväng i ca 40 min och lämnade Idun själv, då gick det bra! Kanske för att hon var så trött efter att ha vankat runt och varit orolig =(
Men idag fick de vara i samma rum, med märgben. Oj vilken skillnad! Idun var i princip tyst hela tiden (ca 1 h och 40 min) hon pep lite men det var på Juno som då hade tagit benet. Så dessa dagar i total ensamhet har nog gjort att hon uppskattar Junos sällskap mer. Vi tänker att det är bra om hon klarar det, det är ju sällan som vi åker bort med Juno men inte med Idun, så nu kör vi på med två timmar på förmiddagen i sällskap av varandra. och om sanningen ska fram klarar hon ju korta stunder utan att yla eller pipa, vilket ju är en framgång också, det gäller att se framstegen i väntan på att vi når målet =)

Bjuder på en bild av resultatet av en rolig lek med papperspåse, Juno och Maggan var huvudpersonerna men Idun var med på ett hörn. Till husses förtvivlan hade matte tillåtit leken ;)

lite bilder

I söndags var husse och Idun med på agilityträningen i ridhuset, så husse skulle knäppa lite kort. Det gick sådär.

Lite suddigt

Juno är en stjärna på slalom

Sockersöta Idun

hundarna på baksidan

Ensam med framgång

Idag började vi med vår nya plan för ensamhetsträning. Att schemalägga 2 timmar ensamhetsträning varje dag innebär struktur som ger positivt utslag på andra områden också. För att ensamheten ska vara framgångsrik måste vi aktivera hundarna innan, gärna med en lugnare aktivitet. Vi har bestämt att det blir en koppelpromenad med båda människorna och hundarna, det gör att vi tränar koppelgående. När vi lämnar hundarna ensamma åker vi båda in till skolan (om inget annat är inbokat) vilket gör att vi båda pluggar effektivt i nästan två timmar.

Idag när hundarna var ensamma var Idun ganska lugn. Av 2 timmar och 10 min gnällde och ylade hon i sammanlagt ca 10 min. Mest gnagde hon på ben och låg stilla. Nu hoppas vi på mer framgång!

Ensamhetsträning

varning för långt inlägg som kanse inte är så spännande att läsa

Idun är ju världens bästa och trevligaste valp, men ensamhetsträningen går si sådär. Vi övar ofta med viss framgång men ibland kommer bakslag. Vi brukar filma när vi lämnar henne och det skär verkligen i hjärtat de gånger man tittar på filmen och hör henne yla. Men på samma sätt som jag blir ledsen och uppgiven vid misslyckande så blir jag sååå glad när det går bra. Det är svårt att veta vad som skiljer gångerna det går bra från de som går dåligt. Vi har i alla fall försökt lista ut vad som påverkar och inte.

Procedur innan vi går ut

• om vi klär på oss mycket och tar lång tid på väg ut blir hon stressad och vill följa med vilket leder till mer frustration och gnällande när vi går
• om vi bara tar inneskor och går ut är hon lugnare när vi går

Sysselsättning

• Om hon har ett gott nytt ben märker hon ibland knappt att vi går eller kommer tillbaka
• Om hon har ett ben kan hon vara sysselsatt och sedan lägga sig men ibland gör ben henne mer aktiv vilket gör att hon inte slappnar av

Vad vi har gjort innan

• om hon är trött är det större chans att hon lägger sig men om hon är för trött och de andra punkterna inte leder till att hon lägger sig blir hon snarare grinigare och övertrött
• om vi precis har varit ute med henne är hon inte så lugn som vi vill utan har större risk att vanka runt och bli orolig än om vi väntar ca 20 min.

Sällskap av annan hund

• kan hjälpa ibland men inte alltid
• Om en annan hund får gå ut och inte hon blir hon oroligare och piper mer

I och med skrivandet av listan inser jag nu att hennes förväntan kan vara nyckeln.

De gånger hon har förväntan på att få följa med går det sämre. Proceduren innan vi går ut är kopplad till om hon brukar få följa med eller inte. Om hon är sysselsatt med något är förväntan inte lika hög på att få följa med och hon hinner inte bygga upp den. Om hon nyligen gjort någon aktivitet är förväntan på att få göra något lägre. Om ingen annan hund följer med är förväntan på något kul lägre.

Hur kan vi då jobba på ensamheten utifrån denna vetskap? Dra ned förväntningarna genom att: 

• Om vi måste fara bort under övningstiden, dra ned förväntningarna genom att ta på ytterkläderna i trapphuset.
• Gå ut oftare utan att hon får följa med (som vi gjort innan men ännu mer) och göra det med ytterkläder.
• Gå ut när hon har fokus på något annat- ge ett ben eller när hon sover eller leker med en annan hund.
• Se till att hon är trött och inte uppvarvad när vi går
• Om hon kommer ut i hallen när vi är på väg kan vi visa henne tillbaka in i vardagsrummet
• Begränsa ytan hon är på, kanske redan innan vi går för att inte skapa förväntningar på att hon ska få följa med
• Göra en rutin av lämnandet, kanske göra samma procedur varje gång hon ska bli lämnad

Vi gör ju redan många av dessa saker men kanske inte helt strukturerat och att skapa en trygg rutin har vi inte testat så mycket, förutom att två söndagar i rad vara borta en stund på kvällen samma tid vilket ledde till en förbättring hos Idun från gång ett till två.

Ett sätt att göra en rutin av lämnandet för att dra ned förväntningarna är att göra samma sak varje dag vid samma tid i ca 2 veckor för att när det fungerar försöka generalisera det. Om vi lämnar henne ensam kl 10-12 varje dag i två veckor borde förväntan på att följa med minska och det blir förutsägbart för henne. Om vi dessutom har samma rutin varje dag innan vi lämnar henne borde hon bli trygg i den rutinen. Tanken är också att om hon gnäller och ylar ska det inte leda till att vi kommer tillbaka utan om vi kommer tillbaka eller inte ska inte kopplas till hennes beteende, dvs att hon lägger sig behöver inte heller kopplas till att vi kommer.  Det vi dock får se upp med är att hon inte får bli för orolig de första dagarna vi lämnar henne, vi vill ju inte skapa en negativ förväntan inför nästa dag.

Så i morgon stiger vi upp, äter, går promenad och lämnar hundarna kl 10-12. Vi tar på kläder i trapphuset och ger henne ett ben innan vi går och avgränsar ytan till vardagsrumet. Sedan gör vi samma sak i minst 10 dagar, även lördag och söndag. Parallellt med detta fortsätter vi med att gå ut kortare stunder flera ggr om dagen 

Detta blev ett långt inlägg som kanske inte är så spännande för andra att läsa men medan jag skrev det klarnade bilden för mig och jag sparar det här för att kunna gå tillbaka till det och modifiera planen beroende på hur det går.

Hundkurser

I onsdags var det sista tillfället på valpkursen som jag och Idun har gått. Efter första teoripasset tyckte jag att det kändes sådär, men de resterande tillfällena har varit jättebra! Det är så kul att gå kurs, särskillt med en så härlig valp som jag har. När vi gick valpkurs med Juno var hon (enligt mig) kursens duktigaste valp, hon lärde sig allt snabbt och vi var duktiga på att öva mellan tillfällena men när vi skulle vara stilla och vänta på information eller på vår tur var hon mindre rolig, hon grävde i marken, åt gräs, hoppade jämnfota, pep och hade sig. Då tröstade jag mig med tanken att de som hade hundar som var lugna inte hade lika kul och att de inte lärde sig lika snabbt. Idun är beviset på att jag hade fel. Idun sitter eller står för det mesta stilla medan vi väntar, hon kan vara lite pipig ibland men för det mesta är hon lugn. Trots det kan hon gå igång och leka och kampa och lära sig nya saker snabbt och vi har superskoj. Det är inte riktigt lika mycket fart och fläkt med Idun som med Juno men stressnivån hos både mig och hunden är mycket lägre med Idun.

Under valpkursen har vi övat kontakt, inkallning, följsamhet, passivitet, sitt och ligg och lite nosövningar. Det är sådant som vi hade klarat på egen hand men det bästa med att gå kurs är att man gör det tillsammans och man har andra hundar som störning. Så nu är det lite tråkigt att kursen är slut, det skulle vara kul att gå en fortsättningskurs med Idun men behovet är inte så stort, så vi väntar kanske på någon spår eller rallylydnadskurs.

Jag och Juno däremot tränar ju agility varannan söndag nu under vinterhalvåret och nu har vi anmält oss till en freestylekurs! Freestyle är något jag har varit intresserad av länge men det har inte funnits några kurser tidigare. Juno kan redan endel trick men jag hoppas kunna lära in fler som att backa och inta fler positioner än fot, dessutom vill jag lära mig hur man sätter ihop ett program. Om det blir tillräkligt många börjar vi den 17 mars, ska bli sååå kul!

Igår var vi hos veterinären med Idun för att vaccinera henne mot rabies, det gick bra, hon är inte lika förtjust i att vara där som Juno (som älskar det trots att hon varit där och blivit sövd) men med lite renost vid sticket tyckte även Idun att det var helt ok. Veterinären kände igenom hennes kropp och lyssnade på hjärtat också och allt verkade bra! Så nu är vi redo att åka till Danmark om vi bara kan få schema och veta om vi har möjlighet att åka i Maj.

Idag är husse iväg och åker skidor i bydalen medan matte är hemma med hundarna och Kira är på besök. Jag hade en plan att gå in till stan och miljöträna lite på gregoriemarknaden som är idag, men det kan hända att det blir lite för mycket med tre vilddjur ;)

Passivitet i badhusparken

Igår var vi på en promenad till badhusparken. Att promenera fint i koppel blev bra träning för oss alla, Juno är ju inte direkt någon stjärna på att gå lugnt och fint men hon är duktigt på att gå fot bitvis. Idun har ännu inte samma kontakt som Juno men är ändå lugnare i kopplet. Väl i badhusparken satte vi oss i varsin solstol på isen och lade ut ett liggunderlag till hundarna att ligga på. Juno var lite hyper men stundvis var hon lugn. Idun är jätteduktig och satt lugnt och stilla och tittade lite omkring sig.

Igår kväll trodde vi att Idun skulle vara trött och att ensamhet inte skulle vara något problem, men så var det inte. Idun ylade i ca 1 timme av 2 medan vi var borta =( . Så nu är vi tillbaka till kortare stunder igen. Idag har det gått bättre, en kvart då hon bara låg och två kortare stunder när hon var tyst.  Vi har märkt att det går bättre om man bara snabbt går ut och inte packar grejer och tar på sig massa yttrekläder, så kanske blir nästa drag att förbereda lite utan att Idun märker och att vi tar på sig ytterkläder i trapphuset istället. Hon har ju trots allt klarat över en timme tidigare så det ska ju bara gå.

Jag har också bakat muffins och sytt lite till. Denna gång blev det ett till halsband till Maggan(som jag inte har knäppt något kort på) och ett rött och svart halsband med reflex med tillhörande koppel.

Man kan undra varför Idun hoppar vid sidan när hon ska gå...

Änder vid den lilla delen av sjön som inte är frusen

Detta är anledningen att man bor i Östersund, vårvintern.

En lugn och stilla Idun, trots folk och hundar runt omkring

Juno vänder blicken längtansfullt ut mot sjön och medvinden

Lite konstigt med blixten. Halvstryp i stl. 35cm med tillhörande koppel

Färgen är korallröd

Körsbärsmuffins!

Sytt

Nu när jag har haft lite mer tid har jag hunnit sy lite.
Idun har kunnat använda ett kopparfärgat halsband som jag sytt tidigare till Juno medan Juno har fått ett nytt med turkost foder. När jag ändå var i sytagen har jag också sytt ett lila med svart foder till Kira.

Efter träna-att-gå-fint-i-koppelpromenaden idag tränade vi också på att sitta och stanna (för matte ville ta kort). Jun kan ju redan och nu börjar Idun bli riktigt bra på det också, när Juno sitter kvar är det större chans att Idun också gör det.

Nåja, man kan ju inte alltid lyckas. Juno ser lite förvånad ut.