Storsjöhoppet och bitch spray...

Jag har ju väntat sedan slutet av april på att Juno ska löpa och nästan börjat tro att hon har haft ett s.k. tyst löp, men icke! I helgen är det det efterlängtade storsjöhoppet, den enda officiella agilitytävlingen inom en 10 milsradie (strömsunds tävling var typ 10, 1 mil bort). Så nu har Juno börjat löpa... Nytt för i år är att man får tävla med löptik men det känns lite krångligt ändå. Vi ska starta från en matta och inte ha henne i närheten av startområdet. Eftersom jag ska vara funktionär resten av dagen (både lör & sön) betyder det att jag får stora problem om det är sol och hon Juno inte kan sitta i bilen... Jag har iaf. köpt något som heter bitch spray, alltså tikspray. Det luktar som myggmedel och kostade mer än jag ville betala eftersom jag egentligen inte tror att det fungerar. Sprayen ska sprayas på och därmed dölja doften så att hanhundarna inte ska känna att det är en löptik. Jag tror inte så mycket på den men kan ju vara värt att testa. Det jag är mest nervös över är att Juno ska vara intresserad av hanhundarna men löpet började ju typ i söndags så det borde gå bra.

Tydligen så finns det verkligen fästingar här uppe nu. Igår hittade husse en fästing på Juno. Efter min panik tidigare i sommar när jag upptäckte en fästing på Juno mitt i natten när husse var borta har vi nu använt fästingmedlet som fanns kvar efter Danmarksturen. Så nu slipper vi nog de obehagliga krypen.

Vi börjar hitta herr kantarell

Nu har vi börjat fila på markering på kantareller, det blir en liggmarkering.
Det verkar som att det är smartast att öva in markeringen i ett tidigt skede. Idun har lätt för att vilja äta kantarellen och Juno plockar ibland upp den för att visa att hon hittat den. Men ibland lägger de sig när de hittar kantarellen =) Nu ska vi bara öva mer så det blir säkrare och så de kan lägga sig längre bort och ligga kvar när de hittat en och så ska vi öva med orörda kantareller.

Idun liggmarkerar

Juno har också hittat en kantarell

Juno hoppade upp i trädet så matte tog fram kameran

Har du sett herr kantarell?

För tredje året i rad ska vi även i år på en svampresa, i år kommer vi att åka ganska sent, i September men hoppas på mycket svamp ändå, särskilt kantareller och trattisar.

Juno har varit med de två gångerna vi har åkt tidigare men för Idun är det första gången. Så i år tänkte jag maximera chanserna att  hitta svamp genom att involvera Idun i letandet. Idun är utvald  eftersom hon är mer benägen att jobba för godis när vi är ute i skogen.

Så för några dagar sedan köpte jag några färska kantareller i affären och tänkte börja inlärningen men blev helt ställd när jag introducerade kantarellerna och Idun försökte äta dem utan att en nosa på dem. Hon litar på att det matte ger, det kan man äta. Så jag försökte vara snabb med godiset men det var svårt. Idag tog jag tag i det igen. Jag och Idun gick ut, hon fick på sig en reflexsele som arbetstecken sedan började vi, Idun hittade annat att nosa på och ville bara prova att äta kantarellen. Jag testade att släppa den på marken men det gick trögt. Men till slut tror jag poletten trillade ned, jag kröp bredvid henne i riktning mot kantarellen och berömde jättemycket och sedan var letandet igång. Innan vi gick in  kastade jag ut två kantareller i skogen ca 10 m från Iduns startpunkt och bad henne söka dem- och hon nosade och hittade dem.... och apporterade dem..... Vi ska börja jobba på någon typ av markering. Men detta var ju bara första träningspasset och vi kom ganska långt på ca 20 minuter.

Dessa ska vi hitta

Dessa ska vi undvika

Träningstävling och kontakt

Igår var vi på träningstävling inför storsjöhoppet. Mycket var tävlingen för att vi skulle öva på uppgifterna inför storsjöhoppet men det var också en chans att få träning med störning för mig och Juno. Agilitybanan gick inte så bra men hoppbanan nollade vi =) vi var enda ekipage (av typ 7) i medium som  nollade banan (tror resten diskade sig). Referenstiden var satt till 40 och vi tog den på 46, så egentligen hade vi ju 6 tidsfel... Men jag är supernöjd, farten var ju inte den bästa men vi gjorde rätt!

Samma tema går igenom våra senaste promenader, Juno har sänkt farten och ökat kontakten. Hon har varit duktigt (för att vara henne) på att gå i koppel efetr väg den senaste tiden men nu har vi försvårat med att gå på elljusspåret och trots att Idun är lös går Juno bra i kopplet. Till en början stressar och drar hon men lugnar ned sig snabbare och snabbare vilket lett till att hon även får gå lös mer. Båda hundarna är duktiga och håller kontakt - och matte ger godis. Idun har ju hela tiden varit bra på att hålla kontakten och hålla sig nära men Juno håller bättre kontakt och håller sig närmare sedan jag började ta ut frukosten och ge dem den ute i utbyte mot kontakt. Jag upplever också att kontakten blir bättre när det är lite konkurrens hundarna emellan om kontakten och godiset.




Det är underbart att vara ägare åt dessa fina, duktiga hundar!

Agility

Jag och hundarna har tränat en del, bla. med labbekillen Baileyz (som blev lite kär i Idun).

Junos form har varit ojämn, från att vara ointresserad av att jobba med mig till att ha full fokus en halvtimme senare. Hon är ganska nosig pga att hon snart ska löpa och kan även ta till nosande när hon blir lite osäker på vad hon ska göra men hon är även lite mer kontrollerad och rusar inte lika ofta fram till människor och andra hundar. Nu är Idun stor nog att få vara med på träningar, även om vi inte kör på för fullt. Hon börjar kunna ta tunnlar (inte för svängda), hopphinder och balanshindren (även gungan/vippbrädan). Nu ska vi bara lära in slalomen och lite mer säkerhet på de andra hindren.

Igår var vi i Strömsund på tävling. Jag var nervös som få, mest för att Juno skulle få ett ryck och springa  av banan. Först var det inmätning efetrsom Juno tidigare var i large fick vi nu ner henne till medium. Sen började nervositeten, vi värmde upp med lite frisbee och små konster sedan var det dags. Agilitybanan var ganska enkel men Juno fick för sig att springa rakt fram efter gungan till en människa som satt ned och såg trevlig ut, jag ropade på henne och hon kom tillbaka och fortsatte men sedan tog hon fel hinder efter platta tunneln så vi blev diskade, slalomen tog hon perfekt =)

Hoppbanan var desto svårare, vid banvandringen började jag undra om jag hört fel, kändes inte som en klass I bana, men det var det. Problemen började vid slalomen när hon inte riktigt ville ta den och sprang in fel i den men tog den efter 10 fel (tredje gången gillt) dock diskade vi oss när Juno tog ett hinder från fel håll. Men jag är ändå jättenöjd, den svåra hoppbanan bjöd på många utmaningar som vi klarade och med alla människor och hundar runt banan är jag glad att Juno ville jobba med mig. Jag längtar till nästa år när jag kan tävla med Idun också. Men nu blickar vi framåt mot träningstävling på Torsdag och storsjöhoppet 1-2 sept. 

Hjortron

Nu har jag (matte) jobbat klart för sommaren.
Vi har varit ute och plockat hjortron två ggr så nu har vi kyl och frys fyllda med hjortronsylt. Idun är så duktig i skog och fjäll, springer lös och håller kontakt, så länge Juno inte springer iväg håller sig Idun högst 10 meter bort. Juno däremot tar lite för stora svängar för vår smak så hon får vara draghjälp istället.


Andra turen vi tog, till samma ställe, följde S med

S gillar hundar, Juno ääälskar människor =)

           



                Myrens guld