Snö och vinter

Nu är vintern här på riktigt. Snön har kommit för att stanna. Med några kalla dagar har också isen börjat lägga sig på storsjön. Husse jobbar hela helgen så matte och vovvar får roa sig bäst vi kan. Igår lekte vi i snön och idag har vi just varit på en promenad i koppel och sedan lösa på elljusspåret. Som vanligt är Idun som en ängel, Juno springer lite längre men vi fick till en inkallning med störning. Hundarna sprang före och jag såg på dem att det nog var något spännande de såg eller hörde, sedan skällde Juno och jag kallade in henne och hon kom som ett skott =), jag känner att jag mer och mer kan lita på henne. Idun kan man nästan alltid lita på, särskilt om Juno är i koppel.

Snömonster

Idun har snömustasch och Juno har snö i hela ansiktet

Nu ska jag iväg på jamtlis julmarknad och hundarna får stanna hemma, Quling ska få följa med så som Idun gjorde förra året.

Idun var så liten för ett år sedan

det biter i kinderna

Nu är det december! Vi har snö och det är kallt ute. Husse jobbar så jag och hundarna gick själv på en liten promenad. Vi har ju kämpat rätt mycket med koppelgående med Juno, ett tag gick det riktigt bra men så helt plötsligt började hon dra och rycka. Idun är jämnbra, går ganska bra men blir lätt distraherad av sådant som luktar och förstår inte alltid vad det är vi ska göra. Idag, gick båda rätt bra! Lite drag och slit men inte så mycket, mesta dels gick de fint bredvid mig =)

I shapingkursen vi går jobbar jag och Idun på backande, hon har börjat förstå grejer med shaping och jag blir också bättre på att tajma, så nu har hon på 3 pass, börjat ta steg bakåt. Hon har också förstått principen med omvänt lockande.

Spår och bilder

Idag har vi varit i spårskogen, det gäller att passa på innan snön öser ned. Schnausern  Diesel och hans matte är de flitigaste i träningsgruppen och kommer varje gång och idag var det bara vi. Idun var fantastisk i spåret idag. Spåren är fortfarande korta men hon blir säkrare och säkrare, även Juno var fokuserad idag.

Diesel och Idun

Matte- och Idunrödtott

Lilte bilder med lille Quling också:

Bus, bus och bus

Quling vilar

Quling

Juno och Iduns gudmatte och gudhusse har skaffat sig en liten valp, Quling. Han är en engelsk setter och idag fick vi ha honom här, så nu en liten film

Ett år med Idun

Nu är det ett år sedan vi hämtade vår lilla rödtott. Det  har varit ett härligt år, till en början var hon mycket med husse då matte gjorde praktik och var borta på dagarna. Hon är fortfarande husses flicka men gillar att vara med matte också. Redan från början var hon kontaktsökande och följsam, det är hon fortfarande, dock har hon utvecklat sitt intresse för nosande och blivit modigare och vågar sig lite längre bort. Hon gillar människor men springer inte fram till vem som helst, man måste lära känna henne innan hon blir riktigt gosig. Hon är söt som socker och supergosig. Hon kommer (oftast) på inkallning och går hyffsat i koppel (de flesta dagar). Men hon har sina olater också, hon är lugnare än Juno men kan gnälla när hon blir uppvarvad, om hon verkligen vill något kan hon vara envis, hon får små busryck när hon springer och hoppar runt. Vi har kämpat med ensamhetsträningen då hon inte gillar att bli lämnad och kommit till en punkt där hon kan vara ensam i några timmar när Juno är med. Vi har inte tränat så mycket med henne det första året men på sistone har vi börjat lite mer, hon gillar att spåra och verkar lovande i agility, det tar lite längre tid att lära in trick än med Juno men när hon väl förstått är hon säkrare. Hon är duktig i vardagen, men lite busig och lite ouppfostrad skulle vissa kanske kalla det, glad och charmig säger jag =) och fantastisk att träna med, hon tycker det mesta är kul.

Idun på juldagen

Juno och Idun

juno och Idun (ca 4 mån)

Juno 3 år och Idun 1 år

Bättre föremålsintresse

I ett tidigare inlägg skrev jag att Idun hade bristande förmålsintresse. Det har blivit större =) Vi har lekt, kastat boll och kampat, och behandlat leksaker som om de vore väldigt värdefulla och spännande. Hon är ju en spaniel och är inte helt främmande för att ta saker i munnen men hon har inte velat leka när vi har gått kurs. Antagligen har det berott på att hon inte velat göra det där hon inte är helt bekväm och det finns så mycket annat att hålla koll på. Nu kan vi däremot kampa och hon älskar att hämta bollar. Så länge vi inte gör det för länge. Hon är så härlig lilla Idun.

Juno som varit lite seg ett tag är nog inte längre lika skendräktig. Idag på promenaden var hon gnällig, drog i kopplet och hade sig. Det var såklart jobbigt och tråkigt då den träningen gått så bra ganska länge nu. Men samtidigt är jag glad att mitt bruna yrväder är tillbaka!

Burlekar

Onlineshapingkursen som jag och Juno skulle gå gick inte riktigt som jag tänkt. För att göra en lång historia kort gjorde Juno illa nosen i samband med träning en gång för flera månader sedan, sedan dess är hon lite känslig om nosen och i denna kurs råkade jag komma åt nosen och Juno blev rädd för klickern och träningssituationen inomhus. Hon blir bättre och bättre men eftersom hon dessutom är skendräktig får hon en paus i shapingträningen och Idun får hoppa in som avbytare. Idun är inte lika van med shapingsituationen och inte lika snabb som Juno, varken i kroppen eller knoppen. Men nu har hon börjat erbjuda fler beteenden än att ligga och när Idun väl lär sig något så sitter det bättre än hos Juno.
En del i lektion 2 är burlekar, något som jag tänkt att vi borde lära hundarna men inte funnit motivation till och inte riktigt vetat hur vi ska göra. Här är ett pass med mig och Idun

http://youtu.be/LlM183QLRG4

Aktivering i höstmörkret

När det är mörkt och kallt ute kan det vara skönt att kunna aktivera hunden och göra saker tillsammans inne, det där ett ämne som lyftes i vår hundträningsgrupp på fb. Så inspirerad av det tänkte jag skriva ett inlägg om vad vi har provat på och skulle kunna träna mer på.

Lära in trick nästan bara fantasin som sätter gränser.
T.ex.
Gå slalom mellan benen
Ligga på sidan
Sitta vackert
Stå på bakbenen
Snurra
Hoppa upp i famnen
Hoppa över ben
Hoppa mellan armar
Hoppa upp på mattes rygg (Junos favvotrick)

En övning som inte finns så mycket nytta med att kunna är att träna in att peka med nosen på olika fingrar. Det jag dock gillar med det är att hunden får samla sig och måste koncentrera sig. Till en början höll jag bara upp tummen och belönade nosning på den, sedan la jag på kommandot tummetott. Där efter höll jag upp pekfingret och gjorde på samma sätt men med kommandot slickepott. Sedan höll jag upp båda fingrarna och belönade bara för nosdutt på rätt finger.

Träna delmoment
Om man vill träna lydnad kan man börja inomhus med t.ex att hitta fotpositionen. Vi som börjat spåra kan öva på att hålla och plocka upp pinnar. Apportering kan man ju också träna.

Targeting
Tass target på musmatta - kan användas i agilityn för att lära in kontaktfält
Nostarget - i handen eller på targetpinne - vi tänker lära Idun att krypa med targetpinnen.

Miniupplet
Man kan ta en leksak, platsa hunden och gå och gömma leksaken i ett annat rum och så får hunden leta reda på leksaken.

Vi som har en ryamatta har använt den till att gömma tändstickor som Juno fått leta för att få godis. Den övningen fick vi som tips att göra med Juno efetrsom hon är ganska aktiv och den får henne att lugna sig och koncentrera sig.

Balans och kroppskontroll
Hoppa upp på saker eller matte. Det krävs en del balans för en hund att stå på mattes rygg eller ben. Vi har också använt microlocket för att sätta framtassarna på och sedan gå runt, det gör att hunden får lite mer koll på sin bakdel.

Hushållssysslor
Juno har fått följa med ner i tvättstugan och hjälpa till att plocka ur tvättmaskinen, lättast är det om det är små plagg som t.ex sockar.
Jag har länge tänkt men inte påbörjat att det skulle vara bra om hundarna kan städa, alltså plocka upp sina leksaker och lägga i en korg.

Någonstans i denna film finns lite trick och tvätthjälp http://junoidun.blogspot.se/2012/04/lite-skryt.html

Annat skoj
Att stoppa godis i aktiveringsbollat, petflaskor eller toarullar kan också vara kul. Eller att bara få riva sönder något

Lekutveckling

Jag och Juno har börjat en shapingkurs - online. En del i första lektionen är belöningsutveckling. Mat belöningarna är ganska väl utvecklade, När Juno var ung tog hon ibland inte ens korv utomhus om hon var uppvarvad, nu tar hon torrfoder i de flesta situationer. Så vi har valt att fokusera på kamplek, hon kan och gillar att kampa men gör det bara ibland och efter en del lockande och pockande. Så nu har vi börjat träna på att leka. Det är lite jobbigt att filma vår träning, både praktiskt men mest för att det är jobbigt att se alla fel jag gör. Men det är väldigt nyttigt och i kursen får vi väldigt bra tips. Framförallt är det ett utmärkt tillfälle att utveckla leken som belöning, och det går ju faktiskt. Den senaste tiden har vi inte använt så mycket lekbelöning eftersom den inte har varit under kontroll och det inte blir praktiskt eller funktionellt att använda det. Men nu blir det ändring på det! Vi gillar ju att leka!

Jag går ju kursen med Juno men jag tänker att jag kan passa på att träna samma sak med Idun men med Idun blir första steget att kunna göra saker trots att mat/godis finns i närheten =) Mattes lilla godisgris

apport-hålla fast

exempel på vad man kan åstadkomma med sk. köttbullelydnad ;)

Inte helt perfekt än men väl en bit på väg

Revansch i spåret...

...för båda hudarna.
I och med min och Iduns allmänlydnadskurs var vi några som ville fortsätta träna hund tillsammans, så jag skapade en facebookgrupp och redan igår var det en som tog initiativ till att ses. Så idag har vi varit ute i spårskogen. 4 människor och 5 hundar var vi, vi la 2 korta spår till varje hund. Jag har ju själv provat att lägga spår till båda hundarna, Idun har varit mer fokuserad än Juno som oftast skiter i spåret. Idag fick Juno börja på ett spår där jag lagt godis ganska tätt, det gick sådär, såå gott är inte godis. Juno zick-zackade sig fram som den spaniel hon är men vi tog oss till slutet. Idun var rätt bra på att ta det första spåret, även hennes med lite godis i. Hon har ju inte lika mycket jaktinstinkter (läs zick-zackande)  och är lite lugnare och mer fokuserad.

Andra spåret med Juno gick bättre, hon fångade upp det och spårade! lite flamsigt och inte fullt fokus men hon gjorde det. Kanske hon inte har personspår i blodet men hon är ju lätt lärd min lilla bruna.
Iduns andra spår var helt fantastiskt. Hon gick raka vägen, hittade spåret och följde det till slutet, hon hade nosen i backen hela vägen och jag hade svårt att hänga med i snåret, Idun är nog en spårhund =) Nu ska vi bli bättre på spårandet, lära oss (hundarna) att hitta pinnar i spåret och lära Idun när det är läge att spåra och inte (kommer nog med erfarenhet och rutin).

Jag hade kameran med mig men hade fullt upp med två hundar så jag glömde helt enkelt att ta kort....
Vi har inte bestämt när nästa gång är men vi ska träna på kryp till dess, ska nog införskaffa en targetpinne....

Nosduttar

Eftersom matte är sjuk och inte orkar med så mycket fart har husse varit ute själv med hundarna i helgen, medan matte aktiverar stillsammare inomhus. Vi har börjat öva på att hundarna ska dutta nosen mot min hand. I förlängningen kan det användas för att få dem att följa handen eller göra fina avlämningar när de apporterar.

Träningen går sådär... Båda hundarna fattar att de ska dutta nosen mot handen men när jag försöker få dem att göra det längre funkar det lite bättre med Idun men hon har en tendens att lägga sig ner och tro att det är ligg vi övar. Jag har inte heller lyckats få Idun att förstå att hon ska dutta när hon har något i munnen. Juno har förstått att hon ska dutta med leksaken men hon blir så ivrig så istället för att göra dutten längre gör hon flera duttar och slarvar.

Eftersom matte är sjuk blir det en hel del mys i soffan också

Juno 3 år

Idag är det tre år sedan vårt bruna yrväder föddes. Åren med Juno har gått snabbt, vi har slitit våra hår i våra försök att tygla hennes energi, vi har tränat mycket och gosat mycket. Vi har gett upp tanken på att vår virvelvind ska kunna gå fint i koppel men ändå försökt och lyckats komma en bra bit på vägen.

Juno är hunden som älskar alla och som tröstar om man är ledsen, hon lungnar om man är upprörd och har en blick som gör att man kan göra vad som helst för henne. Juno är hunden som tycker att det mesta är kul, hon gillar agility, freestyle och att springa i skogen, hon älskar att bada och simma efter pinnar, hon väger 12 kg men får hon dragselen på kan hon dra som en hel häst.

Idag firar vi med hundtårta gjort på älgfärs, två sorters torrfoder, leversnittar och frollic med dentasticks som ljus. Och som extra present vaknade vi till ett vitt landskap utanför fönstret idag. Idun blev helt till sig när vi kom ut, jag släppte lös Juno som skuttade till och började busa med lillasyster (något som bara händer ibland). Nu kommer vintern =)

Spår och bristande förmålsintresse

I allmänlydnadskursen hade vi igår en dag med spår och uppletande. Idun som ju är rätt bra på att nosa var ingen stjärna just igår. Det var lite för mycket störning, för många som tittade på och en instruktör som var nära så som Idun lärt sig så håller man mer kontakt med matte när det är mer störningar så hon var inte så fokuserad på spåret, men till slut hittande hon det och tog sig till slutet och köttbulleskatten.
Idag la jag ett spår här utanför huset och då nosade hon på riktigt bra =)

På kursen körde vi också uppletande, Idun tyckte det var kul men hade inte fattat att man skulle hitta leksaken, det var så mycket annat som pockade på uppmärksamhet. Idun tycker helt enkelt inte att leksaker är så roliga, särskilt inte om de bara ligger stilla. Däremot sökte hon väldigt bra när det låg köttfärs i potten.
Idag ville matte ta revansch  även där, så jag vallade en ruta och la ut en leksak. När hon hittade den blev matte jätteglad och sprang tillbaka till starten. idun tog med leksaken och sprang med, så visst kan hon söka också.

Jag tycker ju att det är kul och praktiskt om hundarna gillar lek och föremål också, så nu ska vi jobba mer på att vilja leka och vilja ha grejer, inte bara hemma.

Ikväll var det kurs igen, vi övade på hantering, sitt och stanna kvar- med störning, inkallning med störning och gå förbi korvskålen. Idun var tillbaka till sitt vanliga jag och var en STJÄRNA! Hon parerade mellan störningarna på inkallningen och lät korvskålen vara och tog kontakt med mej istället, trots att vi gick väldigt nära den.

Hundarna börjar bli vuxna...

...men på olika sätt.
Idun som har varit en lättsam beskedlig valp har visat lite tendenser på att hon är tonåring, ser lite spöken och är lite mindre kontaktbenägen men fortfarande ganska duktig och inte i närheten av hur Juno varit, kanske beror den försämrade kontakten på skendräktighet också, nosandet är ju det som kommer i vägen. Ensamheten (visserligen tillsammans med Juno) går rätt bra och det märks många gånger att hon är vuxen också.

Juno har blivit vuxen på riktigt - 3 år gammal (på tisdag). Jag vet inte om det har med träning eller mognad att göra, troligen båda. Juno som har varit stressad så fort man kommer ut och gärna springer runt utan att ta så mycket kontakt, men ändå inte springer allt för långt bort, tar nu spontant kontakt utomhus, hon får sina ryck ibland (springer super snabbt och skäller gällt) men nu kan hon brytas i det genom inkallning. Juno har varit en odåga under koppelpromenader, inte bara har hon dragit, hon har gått fram och tillbaka, framför, bakom, mellan fötterna på både den som håller i kopplet och de som går bredvid, stannat och nosat, ryckt, gnällt och skällt. Alla dessa beteenden har grundat sig i stress, så sedan vi började svara på dessa beteenden med att lugna ned/träna passivitet istället för att pocka på uppmärksamhet har något hänt. Samtidigt tror jag också att det har med mognad att göra också men nu kan Juno gå bra i koppel, vi kan också möta barn och hundar utan att hon stressar upp sig, så länge man förekommer henne och visar (med klicker) vad som är rätt så går det bra. I går gick vi, jag och båda hundarna, förbi en hel dagisklass och båda hundarna höll sig bredvid mig och drog inte mot barnen, trots att de var så nära att de hade nått att nosa på dem.

Något som inte varit så framgångsrikt med Juno har varit att prata för mycket med henne, hon stressar upp sig om man låter för glad och stressar upp sig om hon får för mycket valmöjlighet, så att stanna med kort koppel och vänta ut har varit bättre. När Idun har dragit har jag testat att göra likadant, men med Idun, som ju är väldigt lyhörd, fungerar det bättre att bara säga åt henne att komma in till sidan istället för att dra. Det gäller hela tiden att anpassa sig efter båda hundar =)

Höstig fjälltur

Nu är det ett tag sedan jag skrev sist. Sedan dess har vi hunnit träna lite agility, varit med Idun på allmänlydnadskurs, varit hos favorithundvakterna, haft lite tråkigt för husse och matte har haft mycket att göra, vi har varit på svampsemester i Dalarna och vi har hunnit med en fjälltur så Idun har sovit i tält för första gången.

Det började med en tur på Åre höstmarknad och frammåt kl 18 på eftermiddagen började vi vandringen tillsammans med gudmatte och gudhusse. Vi gick från Vålådalen mot Lunndörrstugorna, Juno i dragsele och Idun lös. Som vanligt blir Juno väldigt ivrig men Idun håller sig nära. Vid 19-tiden började det skymma, solen gick ned medan månen började träda fram

Mörkret lade sig och vi tog upp våra pannlampor och fortsatte traska. Idun fick på sig sin reflexväst så vi kunde se henne bättre. Vid 22-tiden skymtade vi stugorna, husse, matte och hundarna traskade några hundra meter till för att slå upp tältet. Då, när vi skulle hitta en tältplats la husses nattlampa av (den har vilat i några år, så batteritiden var lite sämre). Min lampa var inte så bra men efter lite letande hittade vi en plats i lä, vi band fast Juno och började ta fram tältet, min dåliga lampa sken inte så mycket men fullmånen var till vår hjälp. Idun som hade sprungit runt och hoppat i vatten hade blivit trött, blöt och kall, hon kurade i hop sig och frös. Så matte tog på henne ett täcke och värmde henne medan husse satte upp tältet. Idun fick krypa ner i hundsovsäcken inne i tältet och vi åt lite mat för att sedan sova. Under natten sov hundarna stundvis i våra sovsäckar och ibland utanför.

På morgonen när vi steg upp kunde vi se de vackra höstfärgerna igen, vi åt frukost och tittade på den vackra regnbågen.

Vid frukostbordet

Lunndörrstugorna

Vi gick till stugan där de andra sovit och började dagens vandring, ganska tidigt fick vi syn på en uggla i en trädtopp, en hökuggla.

Vi gick vidare genom det vackra höstlandskapet förbi de vackra blandtjärnarna

Vi gick i lungt behagligt tempo och tog lite fikapauser, när vi gått halva dagen var juno så nere i varv att vi släppte henne lös, hon höll sig nära (med undantag för någon lite för stor lov) och höll kontakt och i slutet av turen gick hon fint i koppel, i skogen och med sina favoritmänniskor i närheten! Våra duktiga hundar!

Väl hemma fick båda hundarna en dusch och vi borstade och klippte bort halva fjället från deras pälsar och de sov gott i många timmar.

Storsjöhoppet, möte med bergamasco och allmänlydnad

Juno var helt fantastisk under storsjöhoppet! Dag 2 var Idun med tant S vilket gjorde att jag kunde fokusera mer på bara Juno just innan loppen. Juno höll kontakten superbra, lite för lite fart i hopploppet men det räckte till en 4:e plats och en 5:e plats =) och en stolt matte!

Efter tävlingen fick Juno följa med tant S, som hon inte träffat på ca 1 månad och Idun följde med husse och matte och träffade kusin Maggan. Hos Maggan kom två andra hundar och hälsade på. Idun som är en liten fegis när inte storasyster är med blev vettskrämd när hon träffade en lustig figur med dreads men hon mjuknade snabbt och de lekte med varandra

Jag och Idun har börjat gå allmänlydnadskurs igår. kursen har fokus på det sk. allmänlydnadspasset som innefattar bla. koppelgående, inkallning och hantering. Idun har ju rätt bra allmänlydnad men jag ser det som ett tillfälle att få det att funka även med störning av andra hundar och att faktiskt öva på sådant som vi inte övat så flitigt på, som tex. stoppkommando. Ett roligt inslag i kursen är att en annan cocker, Sune, som gick valpkurs med Juno också går kursen =)

Idag och i morgon är husse och hussemor på fjället med hundarna så nu är det tomt i lägenheten...

En härlig dag

Dagen började tidigt... vi skulle vara på plats redan 7.30 så jag steg upp kl 6. Jag var stressad och nervös med den löptik jag har. Redo med båda hundarna och alla grejer inpackade i bilen åkte vi till Krokom. Jag velade fram och tillbaka kring om jag skulle våga starta med Juno eller inte men efter lite övervägande och test med en hanhund då Juno valde mig och godis istället bestämde vi oss för att testa.  Vi startade från en matta och vi blev inte diskade! Trots att det var första loppet för dagen höll Juno i hop och lyssnade på mig, höll sig på banan och fick bara ett vägransfel och en bra tid. Felet som blev var inför en tunnel där jag var lite otydlig så Juno presterade jättebra! I hopploppet fick vi lite mer fel då Juno helt konstigt inte ville ta slalomen som hon ju är så duktig på men vi blev inte diskade =) Vid prisutdelningen visade det sig att jag och Juno hade kommit på plats 4 i agilityloppet så vi fick ett lite pris! Mitt duktiga yrväder! Resten av dagen var satt jag och var datorskrivare vid agilitybanan, lite stressigt men väldigt kul! i morgon kör vi igen! Då ska Idun lämnas hos tant S(som har hundabstinens)  och husse kan ta hand om Juno när han slutat jobba så det blir lite roligare för dem då. I morgon ska jag försöka ta lite bilder också =)

Storsjöhoppet och bitch spray...

Jag har ju väntat sedan slutet av april på att Juno ska löpa och nästan börjat tro att hon har haft ett s.k. tyst löp, men icke! I helgen är det det efterlängtade storsjöhoppet, den enda officiella agilitytävlingen inom en 10 milsradie (strömsunds tävling var typ 10, 1 mil bort). Så nu har Juno börjat löpa... Nytt för i år är att man får tävla med löptik men det känns lite krångligt ändå. Vi ska starta från en matta och inte ha henne i närheten av startområdet. Eftersom jag ska vara funktionär resten av dagen (både lör & sön) betyder det att jag får stora problem om det är sol och hon Juno inte kan sitta i bilen... Jag har iaf. köpt något som heter bitch spray, alltså tikspray. Det luktar som myggmedel och kostade mer än jag ville betala eftersom jag egentligen inte tror att det fungerar. Sprayen ska sprayas på och därmed dölja doften så att hanhundarna inte ska känna att det är en löptik. Jag tror inte så mycket på den men kan ju vara värt att testa. Det jag är mest nervös över är att Juno ska vara intresserad av hanhundarna men löpet började ju typ i söndags så det borde gå bra.

Tydligen så finns det verkligen fästingar här uppe nu. Igår hittade husse en fästing på Juno. Efter min panik tidigare i sommar när jag upptäckte en fästing på Juno mitt i natten när husse var borta har vi nu använt fästingmedlet som fanns kvar efter Danmarksturen. Så nu slipper vi nog de obehagliga krypen.

Vi börjar hitta herr kantarell

Nu har vi börjat fila på markering på kantareller, det blir en liggmarkering.
Det verkar som att det är smartast att öva in markeringen i ett tidigt skede. Idun har lätt för att vilja äta kantarellen och Juno plockar ibland upp den för att visa att hon hittat den. Men ibland lägger de sig när de hittar kantarellen =) Nu ska vi bara öva mer så det blir säkrare och så de kan lägga sig längre bort och ligga kvar när de hittat en och så ska vi öva med orörda kantareller.

Idun liggmarkerar

Juno har också hittat en kantarell

Juno hoppade upp i trädet så matte tog fram kameran

Har du sett herr kantarell?

För tredje året i rad ska vi även i år på en svampresa, i år kommer vi att åka ganska sent, i September men hoppas på mycket svamp ändå, särskilt kantareller och trattisar.

Juno har varit med de två gångerna vi har åkt tidigare men för Idun är det första gången. Så i år tänkte jag maximera chanserna att  hitta svamp genom att involvera Idun i letandet. Idun är utvald  eftersom hon är mer benägen att jobba för godis när vi är ute i skogen.

Så för några dagar sedan köpte jag några färska kantareller i affären och tänkte börja inlärningen men blev helt ställd när jag introducerade kantarellerna och Idun försökte äta dem utan att en nosa på dem. Hon litar på att det matte ger, det kan man äta. Så jag försökte vara snabb med godiset men det var svårt. Idag tog jag tag i det igen. Jag och Idun gick ut, hon fick på sig en reflexsele som arbetstecken sedan började vi, Idun hittade annat att nosa på och ville bara prova att äta kantarellen. Jag testade att släppa den på marken men det gick trögt. Men till slut tror jag poletten trillade ned, jag kröp bredvid henne i riktning mot kantarellen och berömde jättemycket och sedan var letandet igång. Innan vi gick in  kastade jag ut två kantareller i skogen ca 10 m från Iduns startpunkt och bad henne söka dem- och hon nosade och hittade dem.... och apporterade dem..... Vi ska börja jobba på någon typ av markering. Men detta var ju bara första träningspasset och vi kom ganska långt på ca 20 minuter.

Dessa ska vi hitta

Dessa ska vi undvika

Träningstävling och kontakt

Igår var vi på träningstävling inför storsjöhoppet. Mycket var tävlingen för att vi skulle öva på uppgifterna inför storsjöhoppet men det var också en chans att få träning med störning för mig och Juno. Agilitybanan gick inte så bra men hoppbanan nollade vi =) vi var enda ekipage (av typ 7) i medium som  nollade banan (tror resten diskade sig). Referenstiden var satt till 40 och vi tog den på 46, så egentligen hade vi ju 6 tidsfel... Men jag är supernöjd, farten var ju inte den bästa men vi gjorde rätt!

Samma tema går igenom våra senaste promenader, Juno har sänkt farten och ökat kontakten. Hon har varit duktigt (för att vara henne) på att gå i koppel efetr väg den senaste tiden men nu har vi försvårat med att gå på elljusspåret och trots att Idun är lös går Juno bra i kopplet. Till en början stressar och drar hon men lugnar ned sig snabbare och snabbare vilket lett till att hon även får gå lös mer. Båda hundarna är duktiga och håller kontakt - och matte ger godis. Idun har ju hela tiden varit bra på att hålla kontakten och hålla sig nära men Juno håller bättre kontakt och håller sig närmare sedan jag började ta ut frukosten och ge dem den ute i utbyte mot kontakt. Jag upplever också att kontakten blir bättre när det är lite konkurrens hundarna emellan om kontakten och godiset.




Det är underbart att vara ägare åt dessa fina, duktiga hundar!

Agility

Jag och hundarna har tränat en del, bla. med labbekillen Baileyz (som blev lite kär i Idun).

Junos form har varit ojämn, från att vara ointresserad av att jobba med mig till att ha full fokus en halvtimme senare. Hon är ganska nosig pga att hon snart ska löpa och kan även ta till nosande när hon blir lite osäker på vad hon ska göra men hon är även lite mer kontrollerad och rusar inte lika ofta fram till människor och andra hundar. Nu är Idun stor nog att få vara med på träningar, även om vi inte kör på för fullt. Hon börjar kunna ta tunnlar (inte för svängda), hopphinder och balanshindren (även gungan/vippbrädan). Nu ska vi bara lära in slalomen och lite mer säkerhet på de andra hindren.

Igår var vi i Strömsund på tävling. Jag var nervös som få, mest för att Juno skulle få ett ryck och springa  av banan. Först var det inmätning efetrsom Juno tidigare var i large fick vi nu ner henne till medium. Sen började nervositeten, vi värmde upp med lite frisbee och små konster sedan var det dags. Agilitybanan var ganska enkel men Juno fick för sig att springa rakt fram efter gungan till en människa som satt ned och såg trevlig ut, jag ropade på henne och hon kom tillbaka och fortsatte men sedan tog hon fel hinder efter platta tunneln så vi blev diskade, slalomen tog hon perfekt =)

Hoppbanan var desto svårare, vid banvandringen började jag undra om jag hört fel, kändes inte som en klass I bana, men det var det. Problemen började vid slalomen när hon inte riktigt ville ta den och sprang in fel i den men tog den efter 10 fel (tredje gången gillt) dock diskade vi oss när Juno tog ett hinder från fel håll. Men jag är ändå jättenöjd, den svåra hoppbanan bjöd på många utmaningar som vi klarade och med alla människor och hundar runt banan är jag glad att Juno ville jobba med mig. Jag längtar till nästa år när jag kan tävla med Idun också. Men nu blickar vi framåt mot träningstävling på Torsdag och storsjöhoppet 1-2 sept. 

Hjortron

Nu har jag (matte) jobbat klart för sommaren.
Vi har varit ute och plockat hjortron två ggr så nu har vi kyl och frys fyllda med hjortronsylt. Idun är så duktig i skog och fjäll, springer lös och håller kontakt, så länge Juno inte springer iväg håller sig Idun högst 10 meter bort. Juno däremot tar lite för stora svängar för vår smak så hon får vara draghjälp istället.


Andra turen vi tog, till samma ställe, följde S med

S gillar hundar, Juno ääälskar människor =)

           



                Myrens guld





   

  

Danskbesök

Vi har haft besök från danmark i två omgångar. Hundarna har varit väldigt nöjda med en gäst på soffan, särskilt Juno som inte sovit i vår säng utan valt soffan istället. Senaste dagarna har vi även haft besök av en 7-åring, det är så kul att se hur duktiga hundarna är med barn =)

Vi har varit på jamtli där Juno var lite av en pina med sitt hyperaktiva sätt men Idun var desto lättare att ha med. Dock har Juno helt otrolig balans och är tillräkligt nyfiken för att hoppa upp på dessa orange saker (lampor?)

Hundarna har varit med på en tur till dödafallet och jag och Juno har varit på agilityträning, dock var hon lite seg (inte likt henne)

Idun fick stanna hemma då hon har börjat löpa.




Idag har vi varit i Åre och vandrat upp på Åreskutan. Juno var så klart ivrig som få och fick ha dragsele på sig största delen av turen medan Idun var lös och höll sig nära. Så länge Juno är kopplad är Idun lyhörd och håller sig nära, hon är en riktig drömhund. det är Juno med men på ett annat sätt, hon är fysiskt stark, uthållig, spänstig, lättlärd men lite mer spring i benen och mer av en utmaning att ha lös.

Mina vackra på en liftstolpe

Sötnosen

En vacker flicka

Matte! jag kommer!

badbrudar

Agilityträning

Ikväll har vi varit på agilityträning på brukshundsklubben. Det var jättekul, uppslutningen var bra och vi byggde en bana som vi tränade på. Juno var lite överladdat till en början men sen gick det fint. Hon gjorde inga bus och fick inga ryck- helt fantastisk bara! Idun är stor nog att prova på lite också, hon vill gärna upp på balanshinder och har inga problem att hoppa över låga hinder, hon tvekar lite på tunnlarna men det är ju för att vi inte övat. Det härliga med Idun är att man kan släppa henne lösa bland människor och hundar utan att hon springer till dem som Juno skulle kunna göra om man inte har fullt fokus på henne. Hur som helst är agility en superkul sport och hobby och våra hundar är fantastiska.

Tidigare idag var vi ute med hundarna så de fick bada i sjön, Juno hämtade flitigt pinnen och Idun söndagssimmade och simmade efter Juno lite. Idun är en duktig simmare och simmar nästan bättre än Juno, men hon är inte intresserad av pinnen och har inte samma fart i vattnet som Juno.

Jag ska försöka lägga in bilder eller filmer på detta senare...

Sommar

Nu börjar det bli sommar även här. Vi har varit en sväng till stugan och träffat C som tog lite fina bilder på vovvarna/badmonstern

Juno satsar och hoppar

plask

Idun dyker

Matte har också knäppt lite kort

Fröknarna långtunga

såhär ser det ut nästan hela tiden, Juno jagar leksak, Idun jagar Juno

Juno har lagt sig självmant!