Hundarna börjar bli vuxna...

...men på olika sätt.
Idun som har varit en lättsam beskedlig valp har visat lite tendenser på att hon är tonåring, ser lite spöken och är lite mindre kontaktbenägen men fortfarande ganska duktig och inte i närheten av hur Juno varit, kanske beror den försämrade kontakten på skendräktighet också, nosandet är ju det som kommer i vägen. Ensamheten (visserligen tillsammans med Juno) går rätt bra och det märks många gånger att hon är vuxen också.

Juno har blivit vuxen på riktigt - 3 år gammal (på tisdag). Jag vet inte om det har med träning eller mognad att göra, troligen båda. Juno som har varit stressad så fort man kommer ut och gärna springer runt utan att ta så mycket kontakt, men ändå inte springer allt för långt bort, tar nu spontant kontakt utomhus, hon får sina ryck ibland (springer super snabbt och skäller gällt) men nu kan hon brytas i det genom inkallning. Juno har varit en odåga under koppelpromenader, inte bara har hon dragit, hon har gått fram och tillbaka, framför, bakom, mellan fötterna på både den som håller i kopplet och de som går bredvid, stannat och nosat, ryckt, gnällt och skällt. Alla dessa beteenden har grundat sig i stress, så sedan vi började svara på dessa beteenden med att lugna ned/träna passivitet istället för att pocka på uppmärksamhet har något hänt. Samtidigt tror jag också att det har med mognad att göra också men nu kan Juno gå bra i koppel, vi kan också möta barn och hundar utan att hon stressar upp sig, så länge man förekommer henne och visar (med klicker) vad som är rätt så går det bra. I går gick vi, jag och båda hundarna, förbi en hel dagisklass och båda hundarna höll sig bredvid mig och drog inte mot barnen, trots att de var så nära att de hade nått att nosa på dem.

Något som inte varit så framgångsrikt med Juno har varit att prata för mycket med henne, hon stressar upp sig om man låter för glad och stressar upp sig om hon får för mycket valmöjlighet, så att stanna med kort koppel och vänta ut har varit bättre. När Idun har dragit har jag testat att göra likadant, men med Idun, som ju är väldigt lyhörd, fungerar det bättre att bara säga åt henne att komma in till sidan istället för att dra. Det gäller hela tiden att anpassa sig efter båda hundar =)