Passivitet

Juno är ju en glad och lättroad hund som älskar det mesta och de flesta. Nackdelen med det är att hon i och med det är otroligt lättstressad. Varje gång hon träffar någon hon kanske kan få hälsa på stressar hon upp, när vi ska ut stressar hon , när hon ska ut ur bilen stressar hon, när vi går på promenad o.s.v. Så nu har vi börjat mer strukturerad träning för att råda bot på det. Vi nöjer oss inte med att hon är stilla för att få gå framåt på promenaden eller ut genom dörren, svansen måste vara stilla, hunden helt tyst och inte skaka. Igår gick träningen bra och hon kunde vara rätt lugn och fokusera, idag var det värre... Det var fler störningar i omgivningen så idag var den mesta träningen att bara sitta tills Juno lugnade sig. Idun är inte lika stressig som Juno men även hon behöver sin beskärda del av passivitetsträningen. Det är så mycket roligare att träna sånt tråkigt som passivitet när är två med varsin hund och dessutom gör framsteg. Juno är ju så lättlärd och verkar fatta det här med passivitet ganska snabbt också, det gäller bara att det blir mer befäst än stressandet.

En film på vattendjuret: