I Söndags var jag och Juno äntligen på agilityträningen. Eftersom hon har varit skadad är det länge sedan vi tränade, men nu kom vi iväg! Jag var orolig att hon skulle ha glömt hur man gör men hon är ju helt fantastisk denna hund. Det var snarare jag som inte riktigt hann med och kom i håg allt. Juno tog de hinder jag visade och var jätteduktig på slalomen, hon höll sig till mig och efter första spänningen och förväntan hade lagt sig koncentrerade hon sig bara på mig (och lite på hästskiten) och inte på de andra hundarna. Efter två timmar var vi båda trötta och smutsiga. Vi hade superkul och det känns bra att träna igen =)
Med Idun går det mesta bra, hon är söt, busig och lätt att ha att göra med. Det som vi brottas mest med just nu är ensamhetsträningen som går upp och ned. Hon avgudar ju sin husse så det går lite lättare om matte är den som lämnar henne, det går också bättre att lämna henne i hela lägenheten än på avgränsad yta (till skillnad från hur Juno var).
Något som jag har slitit mitt hår lite med Juno kring är ju inkallningen (något jag tycker är jätteviktigt), som i och för sig varit hyffsad men inte klockren. Nu känns det som om det har lossnat lite, dessutom är Idun också duktig på inkallning.
Jag tränar för fullt med fiffan oxå, hon låter lite när vi går, när vi kommer tillbaka ligger hon i någon liten hörna, det är bara att träna på!!
SvaraRaderaDet låter som det går bra för er då, Idun vet man inte riktigt vad hon hittar på. Vi har filmat henne några ggr och ibland ligger hon tyst, ibland går hon runt men är tyst, ibland gnäller eller t.o.m. ylar hon. Men det går bättre och bättre tycker jag.
SvaraRadera